Bästa svaret
Shukriya är ett urdu-ord . Dhanyavad betyder detsamma på hindi.
Dessa frågor ställs ofta för att människor före partitionen (Indien-Pakistan) hade en gemensam förståelse av Urdu och hindi språk, eftersom samhällen bodde tillsammans och var mycket engagerade.
Även om människor kände sina respektive språk väl men det var en områdeseffekt som ledde till användning av ord från båda.
Jag nämnde partition bara för att ge ett exempel, eftersom det fanns många källor för språkändring i nu Pakistan men tidigare Punjab som Afghanis , Pishoris , Multanis etc. De hade alla sina egna talstilar men de flesta orden var från hindi och Urdu .
Detta är anledningen till att våra gamla människor (mycket bosatta i norra Indien) lätt kan ångra stå emot vissa pakistanska intervjuer, som vi inte kan.
Till exempel skulle ett barn uppfostrat i Hyderabad visa tydliga ord eller talstil från Hyderabadi hindi eller Telegu . Barnet skulle också förvärva och lära sig språket av klasskamrater och lärare även om barnets familj bara talar hindi, det också i en helt annan stil.
Jag hoppas att det hjälper. Ovanstående information är av erfarenhet, den citeras inte någonstans.
Svar
Shukriya är ett talat hindi-ord och ett urdu (både talat och standard). I standardhindi ingår vanligtvis inte perso-arabiska-turkiska och engelska lånord av hindustani och ersätts av sanskritlånord (med vissa undantag, som ordet ”hindi” i sig, vilket är persiskt lånord och relaterat till sanskrit ”Sindhu (ya)” , båda från Proto-indo-iranska * síndʰuš (”floden”)). Så sanskritlånordet ”dhanyavād” används i standardhindi.
Kulturellt perso-arabiska-turkiska lånord är associerade med urdu och sanskritlånord är associerade med hindi. Ärvda ord och gamla lån från andra indo-ariska språk (som sanskrit) kan betraktas som båda, men det verkar mestadels hindi.
Så både shukriya och dhanyavad är lånord på hindustani. Shukriya är mycket vanligt eftersom detta begrepp att tacka andra med en term kommer från persiska. Under tiden i öst (särskilt de områden som är mindre påverkade av persisktalande och engelsktalande kulturer, som Assam), använder vi inte något sådant ord för ”tack” eller ”tack” normalt, och det fungerar bra. , eftersom vi inte kan visa vårt ansiktsuttryck och eftersom det påverkas mycket mer av dessa kulturer, är det normalt att använda ”tack”, ”tack”, ”ধন্যবাদ” här.