Bästa svaret
I Kina, Hongkong och Macau är det formellt känt som 出租车 Chū Zū Chē, men den vanliga termen som används vanligtvis är 的Dī Shì.
I Taiwan är det formellt känt som 计程车 Jì Chéng Chē, men några av lokalbefolkningen gav det ett smeknamn 小 黄 Xiâo Huáng (vilket betyder Little Yellow) eftersom taxibilarna är alla i gult. / p>
I Singapore och Malaysia är det formellt känt som 德士 Dé Shì.
Svar
Beror vart dina resor tar dig och hur angelägen du är om att ”upptäcka riktigt porslin ”. I Peking kan du ta dig till expat-hangoutsna (till exempel pubar) och prata engelska till ditt hjärta. Som i alla stora städer i Kina talar många av lokalbefolkningen lite engelska och kommer att bli glada att träna på dig, som de kommer att betrakta som en engelsk videolektion, kommer till liv. Så i Peking, åtminstone (där jag bodde i fyra år), oavsett om du umgås med laowei (utlänningar) eller lokalbefolkningen, kan du vanligtvis klara dig med lite eller ingen kines. Jag har sett det gjort. Inte vackert, inte så kul och det håller dig långt ifrån den lokala kulturen och livsstilen, men det är genomförbart. Cabbies och servitörer talar inte ett ord engelska, men du kan alltid bli vän med en engelsktalande lokal som hjälper dig att visa dig runt.
Nu när du lämnar de stora städerna och åker ut på landsbygden, är det är en annan sak. Där är engelsktalande mycket mindre vanliga, och du behöver åtminstone några rudimentära mandarinkunskaper för att komma runt, bli matade, hitta en plats att bo osv.
Oavsett din färdväg, kvaliteten på din upplevelse kommer att bli exponentiellt bättre och mer berikande om du ens känner till mandarinens rudiment. Flytande krävs inte, men vissa kotletter på Berlitznivå kommer att göra skillnad mellan att komma in med lokalbefolkningen och att vara den främmande djävulen som du helt klart är, ändå.
Hoppas det hjälper!