Bästa svaret
Vi säger det hela tiden: ”hon är för ambitiös”, ”han har idéer ovanför sin station” . Och vi tycker generellt att ”det är en dålig sak. Man borde ha ambitioner, men inte för mycket ambition. Det är ohälsosamt. Eller så föreslår våra vanliga språkmönster. Och många tycker att det är dåligt att krossa människors drömmar. Det är som att säga till barn att jultomten inte finns – nej, du kommer inte att vara en astronaut eller en ballerina eller en kändis, du kommer slutligen att arbeta i konstgjorda blommafabriker. Det betyder.
Vi vill inte krossa någons drömmar, även om vissa av dem är orealistiska. Det verkar som att försöka undvika att berätta för människor att de är för ambitiösa är en bra sak för även om de inte når dessa ambitioner kommer strävan efter dem att göra dem till en bättre människa och kanske leva ett bättre liv. Eller så tror de flesta av oss. Det finns situationer där det inte är korrekt: det beror på att när vi pratar om våra ambitioner, brukar vi rama in dem i termer av någon enskild aspekt av våra liv, och den här enskilda aspekten sätter våra liv ur balans mer generellt. När vi säger att någon är ”för ambitiös”, föreslår vi ibland att de har lagt framgången i sin karriär över det i deras personliga liv. (Roligt nog tenderar målet för den anklagelsen oftast att vara kvinnor.) ”För ambitiöst” kan innebära att man sätter karriärfrämjande framför mänsklig anständighet: att de är villiga att knulla människor för att komma dit de vill vara.
Men även om jag ställer alla dessa typer av ambitioner åt sidan vill jag säga att vi kan hitta ett ännu enklare fall av missplacerad ambition. Ambition verkar fungera annorlunda hos olika människor. Vissa människor gör sig stora men ouppnåeliga mål, men processen att gå mot det stora målet innebär att de möter många bra små mål i processen. De klättrar upp på framgångsberget och håller koll på toppen. Om de misslyckas, fan Jag har fortfarande gjort fantastiskt för att försöka. Att komma halvvägs upp Everest är mycket längre än jag har klättrat, för på samma gång har jag varit slobbar hemma framför TV: n. För dessa människor, såvida inte ambitionen de visar är sådan att den är obalanserad eller ohälsosam på det sätt som jag beskrev tidigare, har en stor ambition stor.
Men det finns andra som inte bara kan gå framåt mot målet även om de faller under. Ambitionerna måste vara mer realistiska annars kommer de inte alls att uppnå dem. De måste sakta bygga upp sig till större och större ambitioner. Därför kommer de att misslyckas om de har en ambition som är för stor. För dessa människor kan de vara för ambitiösa, eftersom de implicit ser ambitioner som samma som omedelbara mål. Istället för att säga ”ja, jag vill springa ett maraton, därför måste jag bygga upp till det: springa en kilometer, sedan springa 5 kilometer, sedan tävla 5 kilometer, försök sedan 10 kilometer och så vidare.
Men det beror på personen och det beror på ambitionen.
Svar
Utan ambition antar jag att du menar människor som inte vill göra något i livet.
Tja, jag är en sådan person. För många år tillbaka var jag som en entusiastisk högskoleexamen som hade gjort poäng som i nästan allt, men det var verkligen inte lätt. Jag var tvungen att offra en hel del saker (vänner, fester , kul osv.)
Men efter examen insåg jag vilken typ av tur jag satt fast med. På min avdelning var jag den enda som inte lyckades säkra ett jobb, medan alla andra placerades, även om de hade mycket sämre prestanda än mina.
Jag försökte allt möjligt, men ingenting gick. Allt detta medan jag var ledsen, väldigt ledsen, eftersom det redan spenderades mycket pengar på mitt college utbildning, så förhindra luckor i mitt CV började jag studera för MBA eller magisterexamen.
Tyvärr hjälpte det inte heller, och alla sa att jag var överkvalificerad och de avvisade mig.
Företag avvisade mig, universitet avvisade mig. Ändå fortsatte jag att försöka.
Men efter ett tag av meningslösa försök slog verkligheten mig och jag insåg att när båda mina föräldrar åldrades måste jag göra något för inkomsten i familjen (pappas pension, mamma är hemmafru).
Så jag började arbeta små jobb för att tjäna pengar. De som räcker för att täcka familjekostnaderna kan inte skrivas till mycket nytta på ett CV.
Jag var tvungen att flytta tillbaka till mitt hemland, där ingen bryr sig om mina examen eftersom de tycker att det är sämre. p>
3-4 år tillbaka hade jag många planer och ambitioner. Nu har jag ingenting.
Jag är trött på att försöka. Det är inte så att jag har misslyckats (kanske jag har gjort det), det är bara det att jag inte bryr mig om någonting längre.
Så när jag kommer tillbaka till din fråga kommer människor utan ambition som jag kanske bara att leva och dö som adelsmän.
De flesta av oss kan också begå självmord om vi inte ser något som är värt att leva för eller något intressant i livet.Jag vet jag ska; även i livet om det är det enda som händer enligt mina önskemål.
Om du läser fram till denna punkt, ett mycket hjärtligt tack (för vad det är värt)!
-A-