Bästa svaret
De flesta relationsdatabasservrar använder ett programmeringsspråk som kallas Structured Query Language (SQL). SQL är ett uppsättningsorienterat programmeringsspråk som är utformat så att människor kan fråga och uppdatera informationstabeller.
All information lagras i tabeller. En tabell är uppdelad i rader och kolumner. (SQL-teoretiker hänvisar till kolumner som ”attribut” och rader som ”tuples”, men vi kommer att använda de mer välkända termerna ”kolumner” och ”rader”. Varje databas innehåller 0 eller fler tabeller. De flesta databaser innehåller många tabeller. Ett exempel på en tabell visas nedan.
Den här tabellen innehåller tre rader med data. (Den översta ”raden”, som har etiketter ”ID”, ”NAME” och ”ADDRESS” visas här för att göra det lättare för läsaren. Den faktiska tabellen i databasen har inte en sådan rad.) Tabellen innehåller 3 kolumner (ID, NAMN och ADRESS) .
SQL tillhandahåller kommandon för att skapa tabeller, infoga rader i tabeller, uppdatera data i tabeller, radera rader från tabeller och fråga raderna i tabeller.
Tabeller i SQL, till skillnad från arrays i programmeringsspråk som C, är inte homogena. I SQL kan en kolumn ha en datatyp (t.ex. INTEGER), medan en intilliggande kolumn kan ha en mycket annan datatyp (som CHAR (20), vilket betyder en matris på 20 tecken).
En tabell kan ha var antal rader. Rader kan infogas och raderas när som helst. du behöver inte fördela utrymme för ett maximalt antal rader. (Alla databasservrar har ett visst maximalt antal rader som de kan hantera. Till exempel har de flesta databasservrar som körs på 32-bitars operativsystem en gräns på cirka två miljarder rader. I de flesta applikationer är maximalt mycket mer än du är sannolikt kommer att behöva.)
Varje rad (”post”) måste ha minst ett värde, eller en kombination av värden, som är unik. Om vi har två kompositörer som heter David Jones till vårt bord och vi behöver uppdatera adressen till bara en av dem, så behöver vi något sätt att skilja dem ifrån. I vissa fall kan du hitta en kombination av kolumner som är unik, även om du inte kan hitta någon enskild kolumn som innehåller unika värden. Till exempel, om namnkolumnen inte är tillräcklig, kanske kombinationen av namn och adress Utan att känna till all information i förväg är det dock svårt att absolut garantera att varje värde blir unikt. De flesta databasdesigners lägger till en ”extra” kolumn som inte har något annat syfte än att unikt och enkelt identifiera varje post. I vår tabell ovan är till exempel ID-numren unika. Som du kanske har märkt, när vi faktiskt försöker uppdatera eller ta bort en post, identifierar vi den med dess unika ID (t.ex. ”… WHERE id = 1”) snarare än genom att använda ett annat värde, som namn, som kanske inte är unikt.
Källa: IBM solidDB 6.3 och IBM solidDB Universal Cache 6.3 Informationscenter