Bästa svaret
Jag håller med Luka Bosanac. Vi lever i en tid i världshistorien när enstaka ord är lätta att söka på på internet.
Eller kanske du tänkte, ”Hmmm, far? Pappa? Pappa? Pops? Faderns enhet? Hur skiljer jag mellan dessa?” Japanska har liknande problem. Otōsan är far, men han är förmodligen någon annans far. Om jag bara släpper otōsan ( お 父 さ ん) i konversation, mina J-vänner kommer att anta att jag pratar om någon annans far. Men när jag vill ha ett förskott på min ersättning, eller någon annan speciell tjänst från min mors partner, är det helt acceptabelt japanska att se min egen far fyrkantigt i ögonen och säga ”Otōsan …”
I en konversation med mina J-vänner, om jag släpper ordet chichi (父) i samtal, alla kommer att anta att jag pratar om min egen far, min pappa, pappa, den äldre killen vid frukostbordet. Men om jag inte har lärt mig det exakta uttalet stress, de kanske skrattar åt mig för att jag säger chichi (乳), vilket betyder ”spen (ar)”. Självklart minskar jag mina chanser att få det förskottet på min ersättning oavsett hur bra mitt uttal är om jag börjar det, ”Chichi …”
Om jag ville påverka en samurai-imitation, jag skulle kunna börja det samtalet, ”Chichi-ue …” Om jag har spenderat för mycket tid på att fylla mitt huvud med skräp från serietidningar, kan jag låta ”Otottsan …” glida. , Jag kan till och med gå så långt som att börja med ”pappa …”
Så du förstår, översättning är ett knepigt företag, särskilt med relationsorienterade ord på japanska. Var snäll och lär dig att använda det underbara online-resurser tillgängliga idag. Men kom också ihåg att språket är den mest mänskliga aktiviteten vi har, och ingenting ersätter en god vän som talar ett språk som du inte vet.
Svar
Som före detta lärare i Japan och vänner med mina elevers föräldrar kan jag säga, utan tvekan, att nej, det gör de inte.
På japanska finns det flera ord för ”mamma” och ”pappa ”, Precis som i Engli sh (mamma, mamma, mamma, pappa, pappa, pappa. etc).
お 母 さ ん ・ 母 さ ka Okaasan / kaasan är det vanligaste, med 母 ち ゃ ん kaachan (tänk mamma, men det är inte begränsat till små barn) som en älskvärd bekant som används av barn och de som är nära sin mamma. Det finns ett annat ord som inte används så mycket men som fortfarande är en del av det dagliga folkspråket, ha hahaoya / haha 、
お 父 さ ん – 父 さ ん Otousan / tousan är de vanligaste för far, och 父 ち ゃ ん touchan används som en söt, barnslig bekant (tänk pappa). Den äldre men fortfarande använda termen ”chichi” hörs också. Det finns också ett något … slang (?) Ord som används av tonårspojkar, särskilt 親 父 oyaji. ”O” är en formalitet som läggs till i många ord för att göra dem artigare på japanska.
Detta är knappast en uttömmande lista över termer som används, eftersom japanska har en vana att hålla fast vid gamla fraser och använda dem till denna dag, men det är de vanligaste orden som används. De flesta barn hänvisar inte ens till sina kompisars föräldrar med namn, ofta kallar de Soras mamma / Shinsukes pappa osv långt in i vuxenlivet.
Nu ska jag säga att det är mycket vanligare för unga japanska barn att känner till deras föräldrars fullständiga namn, något jag minns var svårt för unga 5-7-åringar i Amerika. men sällan kommer du någonsin att höra ett barn kalla sin mamma eller pappa vid sitt namn, oavsett deras ålder. Antalet förtjusningar, formaliteter och titlar som människor kan bära på japanska överväger långt det namn du har.
Som en fortsättning på detta tema kallade de flesta av mina barn mig aldrig vid mitt namn (och några av trots deras tillgivenhet för mig visste de inte hur man uttalade mitt namn XD). Jag var alltid ”Sensei! Sensei! ” och om någon utanför skolan tänkte att jag var lärare, kallades jag vanligtvis också av dem. Japan gillar titlar.