Bästa svaret
Bohrs utgångspunkt var att inse att klassisk mekanik i sig själv aldrig kunde förklara atommens stabilitet. En stabil atom har en viss storlek så att alla ekvationer som beskriver den måste innehålla någon grundläggande konstant eller kombination av konstanter med en längddimension. De klassiska grundkonstanterna – nämligen elektronens och kärnans laddningar och massor – kan inte kombineras för att göra en längd. Bohr märkte emellertid att den kvantkonstant som formulerats av den tyska fysikern Max Planck har dimensioner som, i kombination med elektronens massa och laddning, ger ett mått på längden. Siffrigt är måttet nära den kända storleken på atomer. Detta uppmuntrade Bohr att använda Plancks konstant för att söka efter en teori om atomen.
Planck hade introducerat sin konstant år 1900 i en formel som förklarar ljusstrålningen från värmda kroppar. Enligt klassisk teori, jämförbar mängder ljusenergi bör produceras vid alla frekvenser. Detta strider inte bara mot observation utan innebär också det absurda resultatet att den totala energin som utstrålas av en uppvärmd kropp bör vara oändlig. Planck postulerade att energi endast kan släppas ut eller absorberas i diskreta mängder. , som han kallade quanta (det latinska ordet för ”hur mycket”). Energikvantet är relaterat till ljusets frekvens av en ny grundläggande konstant, h. När en kropp värms upp är dess strålningsenergi i ett visst frekvensområde , enligt klassisk teori, proportionell mot kroppstemperaturen. Med Plancks hypotes kan strålningen emellertid endast ske i kvantmängder energi. Om strålningsenergin är mindre än energikvantiteten kommer mängden ljus i det frekvensområdet att minskas. Plancks formel beskriver korrekt strålning från uppvärmda kroppar. Plancks konstant har verkningsdimensionerna, som kan uttryckas som energienheter multiplicerat med tid, enheter av momentum multiplicerat med längd eller enheter av vinkelmoment. Till exempel kan Plancks konstant skrivas som h = 6,6×10-34 joule sekunder.
Med hjälp av Plancks konstant erhöll Bohr en exakt formel för energinivåerna i väteatomen. Han postulerade att elektronens vinkelmoment kvantiseras – det kan alltså bara ha diskreta värden. Han antog att elektroner annars följer klassiska mekaniklagar genom att resa runt kärnan i cirkulära banor. På grund av kvantiseringen har elektronbanorna fasta storlekar och energier. Banorna är märkta med ett heltal, kvantantalet n.
Svar
Det kan ses på två sätt:
(1) När det yttre mest skalet är fullt … det vill säga att det har åtta elektroner eller 2 elektroner när det gäller helium .. i sådana fall som atomen redan har fått sin octec reagerar den inte med andra atomer.
(2) när kärnan i en atom är liten … det vill säga den har ett mindre antal protoner och nuetroner .. efter 137, det vill säga vismut, blir atomen instabil eftersom den har en mycket stor nukleus (och därmed deltar i kärnreaktioner – klyvning och fusion )
Hoppas det hjälpte :))