Bästa svaret
Det är svårt att inte få teknisk svar på den här frågan. Det finns gott om andra bra resurser ute där (inklusive några tidigare svar här) för att få en djupdykning i ämnet. Jag kommer dock att försöka ett svar på hög nivå.
Tonikan är den första tonen i en viss skala [en samling av relaterade anteckningar]. Det är samma ton som namnet på tangentens signatur [en kod som berättar hur alla tonerna i den skalan kommer att låta]. Till exempel, i ”tangenten” för C-dur spelar du vanligtvis en C-dur skala , varav ”C” är startnoten (eller skalningsgraden) eller tonic.
Ackordet [en grupp relaterade toner som spelas samtidigt] baserat på tontonen är vanligtvis det viktigaste ackordet i typisk västerländsk populärmusik. Tonikordet är ungefär som en hemmabas. Det är i allmänhet (men inte alltid) var du börjar, var du slutar och vart du ofta återvänder.
Det är som norr på en kompass – alla andra ackord i tangenten eller sången pekar mot den.
Den har en gravitationskraft – alla andra ackord är dras mot tonicen och kretsar kring den.
Det finns kompositioner som medvetet spelar med detta koncept. Vissa låtar försöker tillfälligt återupprätta den här hemmabasen med förändrade ackord som i kontext föreslår en annan tonic. Andra låtar medvetet dölja tonicen eller bortse från den helt.
Svar
Antag att du har en skala på n anteckningar i ett system med samma temperamentavstämning och att dessa toner baseras på geometriska förhållanden mellan de frekvenser som är associerade med ljudvågorna som producerar nämnda toner. I västerländsk tonalmusik, en skala med n = 7 anteckningar ordnade i en serie av ”halva” och ”hela” steg (oftast större eller mindre), som sedan upprepas varje oktav, vilket är när nästa ton uppnås har en frekvens som är dubbelt så stor f den första noten som anges i skalan. Förutsatt att vi tillhandahåller en uppsättning variabler AG som ökar enligt det latinska alfabetet så att det upprepas på samma sätt som beskrivs av (t.ex. A lyckas G), och vi kan börja med en godtycklig variabel i den sekvensen, då kan vi ge tonbeteckningar enligt följande (med C-dur som referenspunkt):
C = tonic D = supertonic E = mediant F = subdominant G = dominant A = submediant B = ledande ton
tl; dr version: tonic är början på en skala (oftast bokstaven som är associerad med nyckelsignaturen).