Bästa svaret
Jag tycker att de flesta svar som ges här är okej. Nederländska (mitt modersmål) är ett av få språk (eller kanske det enda språket) som använder ”två prickar” för att separera två vokaler i stället för att ändra uttalet på vokalen under den. På nederländska betyder de två punkterna på provinciën att ordet ska uttalas ungefär som proh-VIN-se-uhn snarare än pro-VIN-sett. Anledningen är att dvs vokalklustret vanligtvis uttalas som ee i fötter, i i öppna stavelser (t.ex. flertal härstammande från latin som technici = tekniker) uttalas också som ee men i slutna stavelser är det som jag i kyckling (kip är det holländska ordet för kyckling och vokalen i den första stavelsen har samma uttal på båda språken).
Spanska har ett liknande fenomen med güe i santigüé (välsignade jag) där de ”två prickarna” indikerar att u är inte tänkt att ge föregående g ljudet som g i “mål” men det måste uttalas separat, ungefär sahn-tee-goo-AY. G uttalas fortfarande som i ”mål” eftersom det alltid görs om det inte följs av e eller i där det uttalas som ch i skotsk loch (Gerona = Ch-ay-ROH-nah)
Jag kallar dem ”de två punkterna” för att undvika ordet ”Umlaut”. Det faktum att ö ofta uttalas som ”eu” på franska ”Meuse” (t.ex. på turkiska, tyska och svenska) betyder inte att det alltid är en Umlaut, Umlaut är det faktum att en vokal i en stam kan ändras för att bygga diminutiver, pluraler, vissa personer i verbformer etc. Denna vokalförändring sker ofta på tyska (o kan bli ö) men i vissa holländska dialekter skriver vi den ändrade vokalen som ”eu” eller ”u” och även om det inte finns några punkter på det, det är fortfarande en Umlaut. Du kan kalla de två prickarna ”trema” men som jag lärde mig av min tyska lärare är det inte korrekt att kalla det så.
Svar
På flera språk, inklusive engelska, Franska spanska och nederländska, en dieresis (¨) (två punkter över en vokal) indikerar att vokalen ljuder där man kan förvänta sig att den är tyst, som i Brontë, eller att vokalen inte utgör den förväntade diftongen med sin föregångare. Engelska exempel inkluderar samarbete , naivt , Boötes , Noël , Chloë , Zoë ; numera ses det bara sällan i koefficient eller återinträde .
På walisiska, till skillnad från de flesta språk, placeras dieres ofta på den första vokalen av två eller tre för att indikera separata uttal uttalande snarare än en diftong / triftong.
När du stöter på en djures uttalar du vokalen separat men annars följer reglerna för språkets uttal: På engelska uttalar coöp som koh ‑ op istället för att rima det med hoop ; uttalar pingüino som peen-GWEE-noh snarare än peen-GHEE-noh.
En helt annan användning av två- prickmärket är umlaut , vilket indikerar en förändring av ljudet på tyska, ungerska turkiska och vissa andra språk. Till exempel betyder det tyska ordet schon redan på engelska, medan schön betyder vacker ; Bruder är singular ( bror ), medan Brüder är plural ( bröder ).
På svenska ä och ö är de sista bokstäverna i alfabetet, inte variationer av a och o .
Andra användningar förekommer på andra språk och andra skrivsystem.
- Grekiska har lagt märket (kallat trema ) till olika användningar under årtusenden.
- De ryska bokstäverna е och ё är helt enkelt olika bokstäver i alfabetet, med olika ljud: ryska е uttalas som e eller ye i ye , medan Russ ian ё uttalas som oo i fot .