Bästa svaret
Skillnaden mellan ”att ta” och ”att ta” är att medan ”att ta” är presens particip av verbet ”ta” (att ta), ”taget” är particip av samma verb ”ta” (att ta). Egentligen är verbet ”ta” ett starkt verb genom att dess förflutna tid och tider är olika ord. Titta på de tre delarna av verbet ”ta.”
Exempel:
Numrande / basverb = ta.
förflutet = tog.
particip = tas.
ANVÄNDNING: Tar.
Exempel:
Stör mig inte eftersom jag tar en tupplur. Observera här att den nuvarande partikeln ”tar” används i samband med hjälpverbet ”är” för att bilda den nuvarande nuvarande kontinuerliga eller progressiva tid ”tar.” Faktum är att verbet ”tar” är en verbal fras. Observera också att ”ta” fungerar som en gerund (verbal substantiv).
Exempel:
Att ta en promenad varje dag är bra för din hälsa. Observera här att ”ta” är en gerund som fungerar som ämnet för verbet ”är.”
ANVÄNDNING: Taget.
Exempel:
Jag har redan tog mitt vitamin för idag. Observera här att particip ”tagen” används tillsammans med hjälpverbet ”ha” för att bilda den nuvarande perfekta tiden. Här, igen, är verbet ”har tagit” en verbal fras.
OBS: Pastidspartikeln ”taget” kan också användas med hjälpverbet ”har” för att bilda den nuvarande perfekta tiden. I samma riktning används partikeln ”tagit” med hjälpverbet ”hade” för att bilda den förflutna perfekta tiden.
Exempel:
Jag hade tagit min medicin sedan detta morgon. Även här är verbet ”hade tagit” en verbal fras.
Sammanfattningsvis, medan ”ta” är en nuvarande particip och gerund, är ”taget” en tidigare particip.
Svar
Jag vet inte exakt vad du frågar här – är det uttal eller användning?
Om det är uttal, här är de båda:
tar / ˈteɪkɪŋ /
taget / ˈteɪkǝn /
Så skillnaden ligger helt inom den sista stavelsen / ɪŋ / eller / ǝn /. En viktig del av denna skillnad är i den slutliga konsonanten.
De är båda nasala (vilket betyder att ljudet kommer genom din näsa, inte i munnen), så du måste stänga av din mun på något sätt. De tre näskonsonanterna på engelska är:
/ m / – täta framsidan av munnen med dina läppar
/ n / – täta munnen på kanten av din mun tunga
/ ŋ / – försegla baksidan av munnen med tungans baksida
Ibland är det svårt att höra vilket ord modersmål använder, men med övning blir det lättare – och sammanhang hjälper mycket.
Om du frågar om användning är det mycket enklare att förklara.
Verbet ”att ta” är oregelbundet:
ta, tog, tagit.
Så tagit är den tidigare partikeln, som alltid används med hjälpverbet att ha.
Till exempel:“ Jag har tagit din penna ”; “Han har tagit en timme att göra jobbet” – det här är perfekta spänningar.
Att ta är nuvarande particip (alla närvarande particip är vanliga!), som alltid används med hjälpverbet att vara .
Till exempel: ” Det tar åldrar att slutföra ”; ”Han tog en promenad i morse”. – det här är kontinuerliga spänningar.
Så – även om du inte kan höra skillnaden mellan taget och tar , om du hör hjälpverbet kommer att vara klart.
Ibland är det svårt att få en sammandragning – “ Han tar lång tid” ( han är) – och ”Han har tagit lång tid” (han har). Dessa är faktiskt väldigt svåra att skilja på, och modersmål kan misshöra det!