Bästa svaret
Jag kan säga ganska definitivt att Aristoteles sa inte det i något av hans befintliga verk. Det är inte heller den sortens sak som Aristoteles någonsin skulle ha sagt.
Han diskuterade aldrig begreppet ”tolerans”, som egentligen är en ganska modern term. För ett exempel på en tidig modern diskussion om begreppet, se John Lockes Brev om tolerans.
Apati är inte heller en term som du ser Aristoteles använda. Det används av andra forntida filosofer, som apatheia , t.ex. av stoikerna. Men deras uppfattning om det är återigen helt annorlunda än termens moderna konnotation.
Aristoteles diskuterade inte heller ”döende samhällen” i sina verk. Återigen en tydligt modern uppfattning.
Så det är inte bara något som Aristoteles inte sa, utan det är också helt klart en linje som alla som vet mycket om Aristoteles skulle veta att han inte sa. Vem sa det först? Det är mindre tydligt.
Svar
Det finns en viktig fråga som måste besvaras innan någon kan svara varför moraliska dygder är viktiga, och den frågan är ”vad är moraliska dygder?” Vi kanske tror att det här svaret är uppenbart, men det finns betydande oenighet om hur dygda val och handling ser ut i praktiken, särskilt när vi tittar på vardagliga exempel på mänsklig handling. Är det moraliskt acceptabelt att äta kött? Är abort moraliskt acceptabelt? Vad sägs om eutanasi och assisterad självmord? Vad sägs om pornografi och narkotikamissbruk? Vad sägs om lögn och andra vilseledande metoder? Du kommer att få väldigt olika svar på de flesta av dessa frågor beroende på vilken moralisk dygdtradition du ställer, och aristotelisk dygdsetik är ökänd för att inte ge några definitiva svar på de flesta om inte alla dessa frågor. Aristoteles själv berättar för oss att det inte finns några svåra och snabba svar i sådana frågor, och att vi i slutändan helt enkelt behöver modellera oss på en Phronimous, a moraliskt klok person, för att ta reda på vad som är dygdigt i ett givet sammanhang.
Med tanke på ovanstående behandling av ämnet kommer många att dra slutsatsen att det inte är möjligt att svara på frågan ”varför är moraliska dygder viktiga?” När allt kommer omkring, om vi inte ens kan säga vilket mod och tålamod är, hur kan vi hävda att vi vet om de är värda att uppnå eller inte? Aristoteles svar är att vi faktiskt kan få veta vad dygd är, men bara genom att reflektera över vår erfarenhet och undersöka de val och åtgärder vi har vidtagit och den roll som våra tankar och känslor har spelat i dem. På detta sätt tjänar den nikomakiska etiken som svar på Sokrates berömda förfrågan genom gatorna i Aten in i dygdens natur. Aristoteles svar på Sokrates är ett metodologiskt svar, nämligen att kunskap om dygd är något som måste sökas både utan och inom. Varje moralisk dygd definieras i termer av ett handlingsfält och / eller känsla. Mod definieras i termer av vårt svar på den rädsla vi upplever när vi uppfattar ett hot. Tålamod definieras i termer av vårt svar på den ilska vi upplever när vi känner att vi på något sätt minskas. Temperance definieras i termer av vårt svar på önskningar om olika nöjen och så vidare. Att gå framåt genom sin analys av varje dygd är att hitta tidlös insikt i några annars dolda motiv bakom många av våra val och handlingar. Vi finner att dygden av sanning är att komma överens med en känsla av skam i ett visst avseende, och vi kommer att se att avundsjuka handlar om att hänga i ilska som man upplever vid en annans lycka.
I detta avseende läser man den nikomakiska etiken (som samt Retorik) kan ses som inget annat än att bevittna en av de avgörande punkterna i historien där mänskligheten blir medveten om sig själv. Och som ett resultat bör ett svar på din fråga nu vara tydligt.
” Varför är moraliska dygder viktiga för samhället som Aristoteles hävdar?”
För att omformulera den sokratiska dikten är de viktiga så att vi kan känna oss själva. Den typ av självkännedom som dygdset ger är emotionell självmedvetenhet, och det är mycket viktigt och mycket svårt att förvärva. Det är svårt att förvärva eftersom det är upp till varje individ att känna till de djupare subtiliteterna i ens emotionella svar på saker, som att lära känna början av ilska, början av rädsla, och början av lust. Denna aspekt av våra känslomässiga liv är i sig subjektiv och personlig.Om känslor överhuvudtaget är objektivt mätbara är det först efter att de har haft sin inverkan. När vi har låtit vår ilska och rädsla och önskan bli starka nog för att upptäckas av andra, har dessa känslor redan påverkat vårt beteende och haft sin inverkan på världen.
Förutom moraliska insikter ger aristotelisk dygdetik oss också en ram för att skilja mellan olika grader av moraliska och icke-moraliska sammanhang, ett ramverk som bevaras till denna dag i domstolar och den åtskillnad som dras mellan oavsiktlig och avsiktlig handling och grad av skuld baserad på självmedvetenhet och förmåga till överläggning. Allt detta är väldigt viktiga idéer för samhället som alltmer ifrågasätts av dem som till skillnad från Aristoteles antar att studier av moral är enbart vetenskapens jobb.